Pyret!

I helgen träffade jag Annika och fick låna hem en av Hejjas valpar, Pyret. En liten charmig sötnos. Hon är väldigt lätt att älska, för hon älskar dig, hela tiden. Var jag än gick hade jag en liten svart skugga. Min lägenhet är inte stor, men tydligen kan man ändå tappas bort och då måste man snabbt, snabbt hittas igen :-).

Pyret

Är ju inte helt van vid valp, så det skedde ngra olycker inomhus, innan jag fattade att man var tvungen att kuta ut lite oftare.

Fleur tog det hela med ro. Hon sa ifrån ngn enstaka gång, men sedan höll hon sig lugn. Pyret är också en väldigt snäll valp, som snabbt fattar vilken schnauzertant man inte ska hänga i skägget eller i öronen eller i svansen. Hon var verkligen ingen pain-in-the-ass för Fleur.

Pyret låg gärna i soffan

Första kvällen var hon ganska uppgasad, men tillslut somnade hon och Fleur och jag fick äntligen lite lugn och ro.

Man märker att det finns en valp i huset. Helt plötsligt hittar man duschtvålen i korgen.

Vi tränade lite spår, ögonkontakt och var ute på diverse promenader. Pyret kände sig omedelbart hemma hos oss. Hon gjorde sig genast hemmastadd. Skönt!

På kvällen kröp hon upp i sängen och sedan hördes inte ett pip från det hållet på hela natten. Fleur sa inte heller pip, över att Pyret kom upp i sängen också. Fleur och Pyret är ungefär lika stora. Fast Pyret är bara 6 månader.  Ja, lite nedrigt är det att jag inte har möjlighet att ta en valp nu. En sådan liten mysig vovve. Är det ngn som är sugen på en riesenvalp är det bara att säga till, så kan det ordnas.

Pyret är verkligen mycket lättare än Fleur. När Fleur var 6 månader, var hon överallt, utom just där jag var. Pyret är också överallt, fast helst där jag är. Vilken himmelsvid skillnad det blir då.

På söndagskvällen var vi på skyddsträningen och lämnade tillbaka Pyret. Lite svårt var det, för det var verkligen lätt att tycka om henne. Hoppas det kommer ngn trevlig människa och köper henne snart.

Fleur och Pyret väntade tillsammans medans de stora hundarna tränade skydd.

 

Annonser

Draghund

Idag var Flurre och jag ute och skidade alldeles själva. Har äntligen lyckats hitta en bra linlängd, som gör att schnauzern kan springa framför, utan att bli påkörd av skidorna. Kallt, som tusan, var det. Allt tinade upp under skidturen, utom tårna. Så när vi kommit i mål, gick vi en extra sväng, för att få upp värmen.

Fleur har varit på ett strålande humör hela veckan. 4 dagar med Nova verkar inte ha tröttat ut henne det minsta. Jag har kunna vara lite friare den här veckan och styrt arbetstiden själv. Således har det funnits dagtid att spendera med lilla schnauzern. Mysigt! 🙂

Draghundar

Igår var det vilodag för vovvarna. Vi gick en promenad ute vid Ågesta. Inte så svårgått som tidigare. Nu hade det varit ngn ute med skoter och röjt bort de största träden, som spärrade vägen. Försökte få på Fleur fleeceoverallen igen, men hon vägrade gå i den, så den åkte av efter bara 5 mins promenad. Sedan fick matte, själv, släpa på den hela promenaden :-(.

Misstänker att hon tycker det blev för varmt. Det var ju bara -12 igår, jmf med -17 dagen innan, när overallen fick vara på hela promenaden. 😉

Idag var vi ute redan vid 9 på morgonen. Mest för att slippa trängas med alla andra hundägare och skidåkare i spåren. Det var 2 trötta jyckar idag. Misstänker att de har träningsvärk. De är ju inte direkt vana att agera draghundar. Vi körde 5 km på fälten. Skogsspåren är nästan obefintligt nu, när så mycket folk har promenerat där.

Nu blir det lite vila och i eftermiddag ska vi till Sara och lämna tillbaka Nova. Den här gången har det varit ovanligt lite fokus på skallen och mera fokus på att använda benen och kroppen. 3 dragpass + promenaderna, som varit ca 2-3 per dag. Tycker det känns som om de blir ganska trötta även om de inte får tänka så mycket. Draget, gör nog sitt. Särskilt när de är så ovana. Hade man kört oftare, skulle det säkert inte vara så mentalt ansträngande, utan mest bara fysiskt. Nu ibörjan blir det ju lite klurande om vad jag vill och vilken väg vi ska, vad man får och inte får göra när man drar (man får t ex inte tvärnita för att äta snö från tassarna). Kan inte skryta med att ngn av jyckarna är ngn naturbegåvning när det gäller draget. Fleur är ju som hon är (d v s genomgående lat) och Nova maskar lätt när hon börjar bli trött. Nova skulle man nog kunna träna upp till att ligga på mer i selen och arbeta framåt hela tiden, även när det tar emot. Det skulle krävas ett träningsupplägg med ganska mycket motivationshöjande träning, varvat med uthållighetsträning. Nova är nog generellt mer en sprinter än en långdistansare. Fleur är nog mer en långdistansare egentligen. Hon kunde ju springa hur länge som helst när hon var yngre och vi körde med Sara och Cesar. Kraften verkade, då, aldrig ta slut. Självklart hjälpte det att motivationen var extremt hög (en Cesar ngra meter framför nosen). Nu tror jag gammeltanten behöver, en vecka för att, vila upp sig efter den här helgen. 🙂

Nova, Fleur och Orso!

Idag träffade vi Pia och Orso. Vi tog en skogspromenad i snön. Vovvarna sprang glatt. Pia och jag pulsade mer än sprang. Det var ruskigt kallt när vi startade. Min termometer stod på -17, brrr! Fleur fick t o m ha på sig fleeceoverallen, för hon frös redan efter den första lilla rastningstur, Nova, Fleur och jag, gjorde medan vi väntade på Pia och Orso. Hon verkade ganska nöjd med sin overall. 🙂

Nova spanar på….

…Orso??

Stans finaste jyckar!

En underbar vinterdag

Efter lite vila hemma, drog Nova, Fleur och jag ut på ännu en skidtur. Nu var det helt mörkt, så vi körde bara på fälten, med pannlampa. Inga vurpor. Vovvarna var bra mycket tröttare idag, jmf igår, men hej vad det gick i alla fall.

Besök

Nova är här och besöker oss. Jag har 4 dagar ledigt i rad och nu när det kommit mer vit, fin snö, passar det utmärkt. Nova och Fleur tillsammans blir riktigt bra draghundar, även om de inte har så mycket kondition för draget och musten går ur efter ngra km.

Idag vaknade vi sent, efter nästan 12 timmars non-stop sovande. Man blir nästan ännu tröttare när man sover så länge, men min kropp försökte nog ta igen gårdagens 34 vakna timmar i sträck. Även om det inte går, kan den alltid försöka.

Efter en seg morgon, med lite städning och allmänt lullande, drog vi ut med skidorna. Började med att köra runt ngra fält, så att vovvarna fick göra av med den värsta energin innan vi tog oss in i skogen. Det var bra fart i benen idag. Lyckades bara vurpa 2 ggr. Båda gångerna pga lintrassel. Tur att det är mycket snö. Jag föll mjukt. Efter ca 5 km var jag helt stelfrusen. Blir ju inte så mycket jobb för mig, utan åker mest bara med och stakar lite här och där. Skidorna åkte av och vi tog en extra promenad runda, så jag skulle få upp värmen lite grann. Det fick jag också, och lyckades vurpa en gång till, utan lina eller ngt. 😉

Schnauzern med det lila skägget!

Snö, snö, snö

Det snöar! Yippie!!!!

En snöschnauzer

Frys

En ny frys, så Fleurs mat har ngnstans att ta vägen. 🙂

Skyddsträning

I helgen var Pia, jag och Fleur och tittade på skyddsträning. Och se där 2 stycke riesenschnauzern. Äntligen fick jag träffa en Heja-valp. Gulliga Fuska!

Heja var också där.

Kul att kolla på skyddet. Fast jag fattar inte så mycket, direkt. Får väl värva ngn som kan förklara nästa gång 🙂

Fleur satt och surade en bit bort när jag hälsade på riesenjyckarna. Hon tyckte nog jag var både orättvis och otrogen. Ska det gullas med ngn ska det ju vara schnauzern.

Tidigare på dagen gick vi en trevlig promenad med Pia och Orso.

Efteråt hann vi med fika och, för mig och Fleur i alla fall, årets första spår. Vi hittade en delvis snöfri golfbana. Där gick det att lägga ipo-spår. Fleur var förvånadsvärt bra i spårarbetet. Nosen nära nära marken hela tiden. Vinklarna kunde vara bättre och markeringen var tveksam. Hon markerade, men vände sig om och satt mot mig istället för med ryggen till. Får nog träna markeringar igen och stadga, suck!

Orso fick ett spår med vinklar ganska snabbt på, som gjorde honom tvungen att tänka till. Klurigt! 🙂 Tycker det gick bra, och ingen stress, trots att han var tvungen att leta runt en del efter spåret ibland. Extra klurigt när en del av spåret gick över isiga områden. Säkert inte så mycket vittring där.

Tove

Idag har vi varit i Enköping och hälsat på Tove och Anna. Tove är en förtjusande liten brun storpudel, med mycket, mycket spring i benen.

Vi gick en härlig promenad i storskogen. Alldeles tyst var det, inga bilar eller flygplan hördes. Skönt! Fleur lyckades spåra upp ett vildsvinskadaver, som hon gärna hade tuggat i sig, om vi inte stoppat henne.

Solen tittade fram äntligen fram. Känns som om det var evigheter sedan man såg den sist.

Hemma på gården, hälsade vi på de skygga små fåren, som mest stod och smög en bit bort och de nytillkomna hönorna med sin ståtliga tupp. Fleur hade också gärna hälsat, men hon fick hålla sig på avstånd.

Sedan blev det en riktig långlunch. Jag fick chans att busa lite med Tove, som visade sig vara en riktigt rolig och trevlig hund. Henne hade man säkert kunnat träna till både det ena och det andra, om man ville. En riktig liten kamphund… eller spökhund……

Mohaaaahhaa!

Nytt år!

Så var det ett nytt år igen. Nyårsafton tillbringades hemma hos syrran. Herr Arnold och Fleur smög runt varandra hela kvällen. Och schnauzern försökte sig på ett och annat utfall, ända tills jag lyckades fånga henne i hampan mitt i ett utfall, då sinade schnauzern jaktlust drastiskt. Sedan höll hon sig lugn, i alla fall ngra timmar. 😉

Arnold börjar bli en tuff katt och viker inte undan för Fleur när hon rusar mot honom. Han står kvar och fräser. Fleur tvärnitar och lommar sedan iväg åt ett annat håll. Hon är ju inte så tuff, innerst inne, trots allt. 🙂

Den berömda daimtårtan avslutade nyårsmaten. Ständigt lika smaskig!

Hela nyårshelgen var jag ledig. Riktigt skönt, med så många dagar i sträck. Det dåliga vädret satte p för nästan alla skidplaner. Vi trotsade regnet en dag och var ute och skejttränade. Det är inte helt lätt. Ffa inte med mina gamla åbäken till skidor. Men är man envis så går det! Fleur fick agera draghund vissa sträckor, men hon tyckte det var ganska jobbigt och försökte bara äta snö.

Vi har även hunnit vara på klubben en dag. Kul att träffa lite hundkompisar. Blir inte så ofta nuförtiden, när jag nästan aldrig är på klubben. Samma dag blev det också en långpromenad med Pia och Orso. Trevligt, trevligt!

Nu är vi tillbaka i det vanliga ekorrhjulet med tidiga joggarmorgonar och evigt mörker. Idag blev det lite lydnadsträning efter jobbet. Halt och mörkt på vår lilla plan. Vi får nog fortsätta satsa på inomhusträning ett tag till.