I helgen träffade jag Annika och fick låna hem en av Hejjas valpar, Pyret. En liten charmig sötnos. Hon är väldigt lätt att älska, för hon älskar dig, hela tiden. Var jag än gick hade jag en liten svart skugga. Min lägenhet är inte stor, men tydligen kan man ändå tappas bort och då måste man snabbt, snabbt hittas igen :-).
Är ju inte helt van vid valp, så det skedde ngra olycker inomhus, innan jag fattade att man var tvungen att kuta ut lite oftare.
Fleur tog det hela med ro. Hon sa ifrån ngn enstaka gång, men sedan höll hon sig lugn. Pyret är också en väldigt snäll valp, som snabbt fattar vilken schnauzertant man inte ska hänga i skägget eller i öronen eller i svansen. Hon var verkligen ingen pain-in-the-ass för Fleur.
Första kvällen var hon ganska uppgasad, men tillslut somnade hon och Fleur och jag fick äntligen lite lugn och ro.
Man märker att det finns en valp i huset. Helt plötsligt hittar man duschtvålen i korgen.
Vi tränade lite spår, ögonkontakt och var ute på diverse promenader. Pyret kände sig omedelbart hemma hos oss. Hon gjorde sig genast hemmastadd. Skönt!
På kvällen kröp hon upp i sängen och sedan hördes inte ett pip från det hållet på hela natten. Fleur sa inte heller pip, över att Pyret kom upp i sängen också. Fleur och Pyret är ungefär lika stora. Fast Pyret är bara 6 månader. Ja, lite nedrigt är det att jag inte har möjlighet att ta en valp nu. En sådan liten mysig vovve. Är det ngn som är sugen på en riesenvalp är det bara att säga till, så kan det ordnas.
Pyret är verkligen mycket lättare än Fleur. När Fleur var 6 månader, var hon överallt, utom just där jag var. Pyret är också överallt, fast helst där jag är. Vilken himmelsvid skillnad det blir då.
På söndagskvällen var vi på skyddsträningen och lämnade tillbaka Pyret. Lite svårt var det, för det var verkligen lätt att tycka om henne. Hoppas det kommer ngn trevlig människa och köper henne snart.
Fleur och Pyret väntade tillsammans medans de stora hundarna tränade skydd.