Fleur har haft en ganska dålig vecka. Hon har varit trött, trött, trött. Mest velat sova och inte varit ett dugg pigg på promenaderna. Hon har sett otroligt stel ut vid vissa tillfällen. Som om hon hade ont någonstans. Klappa och kela med henne får man ju inte heller. När hon mår bra accepterar hon det, men när hon mår dåligt vill hon helt enkel inte. Inte att hon säger ifrån, men hon drar sig undan. Det började förra helgen och har hållit i sig. Nu de senaste 2 dagarna har hon börjat komma tillbaka. Gladare och vill leka igen. 🙂  P1090560Hon har haft sådana perioder tidigare. Fast nu var det mycket länge sedan sist. Oftast varar det bara några enstaka dagar, men ibland betydligt längre. T ex när hon hade anaplasma, höll det på länge. Mest för att vi inte fattade vad det var först. Ibland funderar jag på om det är anaplasman som gör sig hörd igen. Ibland tror jag det är när vi glömt att ge glucosamin några dagar. Har inte riktigt hittat ett mönster som helt stödjer glucosamin-teorin. För anaplasman fick hon ju en sådan osedvanligt lång antibiotikakur, så det skulle förvåna mig om en endaste liten bakterie överlevde den. Fast man vet aldrig. Ett alternativ är ju att hon helt enkelt är gammal och ibland behöver perioder för återhämtning. Blir alltid lika orolig när de infaller och tänker att nu är det dags. Vet ju att tiden är begränsad, men i alla fall. ❤