RÄDDNING

Räddningshundsutbildningen sker nu för tiden i SBK:s regi. När vi höll på var det räddningsverket, som höll i träningen. Räddninghundar ska söka efter försvunna människor  t ex i skogen eller i ruiner i katastrof- och jordbävningsområden. Hunden måste vara frisk, vaccinerad, försäkrad och ha känd mentalstatus. Dessutom krävs att hunden är miljöoberörd, ljudoberörd, har högt figurantintresse, hög arbetskapacitet, är modig och uthållig. För förarens del krävs också att man är fullt frisk, i god psykisk och fysisk kondition, över 18 år. Räddningshunden ska använda sin nos och söka människovittring i luften. Hunden ska kunna arbeta nära och självständigt långt i från sin förare. I inlärningen använder man ffa vindinriktad träning. Hunden och föraren behöver lära sig att jobba med vind i arbetet att söka av områden, så att ingen del missas. Elisabethtippen6[1]Initialt gör förare och hund ett inträdesprov, IPRHFU. I inträdesprovet kontrolleras miljösäkerhet, figurantintresse, hantering, ljudkänslighet. Hunden får inte vissa aggressivitet mot andra människor eller hundar. Därefter startar träningen, som ska leda till att ekipaget får göra slutprovet. I slutprovet kontrolleras att hunden kan utföra sina uppgifter på ett bra sätt. Godkänt slutprov innebär godkänd räddningshund. Därefter följer RHFU. RHFU är en räddningshundförarutbildning. Det är vidareutbildning, ffa för föraren. På vägen mot RHFU prövas hunden på 2 st delprov, SBK 1 och SBK 2. Ekipaget behöver klara dessa prov för att få fortsätta med utbildningen. I första delprovet kontrolleras att hunden klarar ett litet kortare sök, samt att början till markering finns. Hanteringsbarhet testas också. På 2:a delprovet hunden klara att finna och markera figuranter samt klara sökarbete under längre tid. Elisabethtippen2[1]Ett färdigt räddningshundsekipage kontrolleras regelbundet i funktionskontroller, minst en gång per år.

Elisabethtippen7[1]

Flurre och jag startade räddningshundutbildning med glatt humör. Vi grejade inträdesprov, SBK 1 och 2 utan problem. Sedan blev det tvärstopp. Efter 3 försök på slutprovet IPRHFU fick vi ge upp. Fleur blev ingen räddningshund. Vi lärde oss dock enormt mycket. En miljömässigt och socialt, bra träning för hund. Kom fram till att Fleur inte alls är höjdrädd. Hennes matte däremot, är superhöjdrädd. Himmel vad rädd jag var massor med gånger, både för höjden, och för att Fleur inte var rädd alls, och skulle tro hon kunde bara promenera rakt ut för ngt tak eller liknande. O_o

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s