För evigt nu….

I varje steg jag tar, 

I varje andetag, 

I varje dröm jag har, 

I mitt hjärtas slag

finns du där inom mig.

För evigt nu…… ❤

Hundra

Idag var jag, Flurre och Julle ute vid klubben och träffade Agneta, Elva och Hundra. Har ju inte hunnit träffa Hundra än och nu har hon hunnit bli hela 16 veckor. Haha, Julle 16 mån och Fleur 16 år. 😉

Hundra, söt som socker!

Duktig var hon också. Efter lite protester och demolering av papper, la hon sig faktiskt på sin plats och vilade. (y)

Fleur låg också och vilade. 😉 

Hann dra runt henne och J på en promenad innan, så båda sov faktiskt till att börja med. Sedan vaknade J.

Vi är verkligen inte mycket på klubben nuförtiden. Förutom förra veckan, var vi nog där i somras senaste. När man inte har en hund att träna med, blir det ju inte så många besök.

Elva låg i sin stol. Hon ter sig riktigt lugn nu när Hundra snor runt hela tiden.

 

Utflykt

I helgen har vi gjort 2 utflykter. Båda har gått till brukshundsklubbar. Det blev promenader, med trevligt sällskap. Fleur var på mycket bra promenadhumör. Ofta vill hon inte gå så mycket här hemma, men nu när vi kom iväg, så var det tydligen mycket roligare. 🙂

Dag 1 träffade vi Ann och igår träffade vi Pia och Orso. Kul! Det hinner gå så länge mellan gångerna nu, så det är konstigt att vi fortfarande känner igen varandra. 😉

Hur mår Flurre då? Hmm ja egentligen tror jag hon mår ganska ok i sin dimma. Hon har inte ont och så, hon äter bra och går med på promenaderna (även om de är ganska korta), men det känns ändå inte helt bra. Hon har blivit ganska dement. Inte helt men på många sätt är det inte längre hunden jag levt med de senaste 16 åren. Hennes personlighet har förändrats och det gör ont i hjärtat, eftersom det känns som om den där kontakten vi hade inte riktigt finns där längre. Det är svårt att se att hon är glad, eftersom hon efter stroken inte har uppe svansen. Den svajade förut på topp och nu hänger den bara för det mesta, utom när hon blir riktigt glad. Så svänger den lite, men inte som förr.

Jag skulle kunna skriva en uppsats om det här, men jag måste nog samla tankarna lite först. I alla fall har jag bestämt att fleur ska få en kortisonspruta till. Hon fick en i somras och blev mycket gladare och piggare. Sedan får jag se om jag är stark nog att låta henne segla iväg när hon är på topp. ❤

Städpatrullen och tävling

Jag får säga att Fleur är verkligen en dålig städtant. Tänkte att det skulle vara fritt från smulor och matkladd under J:s stol, eftersom jag har Fleur. Men nej. Där ligger högar av köttfärssås och spagetti. Inte att hon inte vill ha dem, men hon är så slarvig när hon ska städa att hon missar mer än hälften. Däremot står hon gärna och gapar bredvid stolen och tar emot det som stoppas in i hennes mun. Då behöver hon uppenbarligen inte anstränga sig så mycket. Jag brukar visa henne var käket finns och då blir städningen av golvet lite bättre, men fortfarande lämnar hon en hel del. SUCK! Det är väl en vad en pensionärshund är tillför?? 😡     Ja ni ser… både pastabitar och köttfärsbitar. Och nu är det nystädat!!! Det blir ju att jag får städa istället och torka.

En annan sak som är enerverade är att jag haft besvär med hälsporre sedan nästan 2 år tillbaka. Gått och fått stötvågor och tejpat och haft inlägg. Inte sprungit på 2 år. Men skiten finns fortfarande kvar. Stötvågorna gjorde för övrigt väldans ont. 😦  . Nu när jag äe ute på lite längre promenader, får jag genast superont igen. Suck! Var inne och läste på Hälsporrespecialisternas hemsida. Och då stod att man absolut inte skulle gå och/eller springa på en ond fot. Ahhhgggrr!! Varför har ingen sagt det? Jag har ju gått miltals! Sjg jag var hos sa det var ok, även att springa, men det har gjort för ont. Kanske därför jag aldrig blir bra. 😦  Nu ska jag försöka undvika promenader 😦  och cykla istället.

Apropå promenader, numera blir de långa promenaderna helt själv. Det känns konstigt att inte ha en liten schnauzerrumpa framför sig. Men det är bara att vänja sig, antar jag. 

På de korta promenaderna är hon ju fortfarande med. 🙂  Fina schnauzertanten, som nu behöver friseras lite. 😉

I helgen som gick var jag domare på min första lydnadstävling. Alltså inte första någonsin, men första med de nya reglerna. Himmel vad jag har pluggat. Det är ju helt hopplöst vad mycket maxbetyg och i vissa fall blir det en mycket hårdare bedömning nu än när jag själv kunde bestämma. Fast i mycket är det samma som tidigare, bara att det nu står uttryckligt vilket betyg det blir. Dömde startklass och lyd 1. Ganska stort steg mellan de klasserna. Jaja, hoppas de tävlande ändå vill träna och tävla, även om det blir svårt. Finns ju en tendens till att det är roligare med snabba resultat och titlar. Annars hade väl fler hållit på med bruks och lydnadslydnaden. 🙂  

16 år!

Fleur har nu uppnått den aktningsvärda åldern av 16 år. 16ÅR!!!!! Det är helt otroligt! Kan inte fatta att hon har lyckats bli så gammal. Jag tippade på ca 13 när hon var ung, men 16. Fantastiskt! Är ju rysligt glad över att jag fortfarande får ha henne kvar. Även om åldern tar ut sin rätt och hon nu varken orkar gå några megapromenader eller är upplagd för så mycket träning. Kortare stunder kan hon gärna göra lite konster, men sedan är det som om hon tröttnar, 😉  Fast det är ju helt ok. Hon tycker nog hon tränat tillräckligt i sitt liv och egentligen borde jag bara dela ut köttbullarna utan att hon ska behöva göra massa konster. 😀

Veckan har innehållit ganska mycket strul och stök. Glömde inte bort Fleurs födelsedag, men firning blev nu på helgen, med leverpastej- och köttbullstårta. 

Den försvann, så klart, i ett nafs!

❤ ❤ ❤

Hundutställning

I helgen var vi och besökte Gotlands hundutställning. Eller ja, Fleur, fick stanna hemma. Tyckte det var alldeles för mycket hundar och stoj för henne där. Och dessutom vill hon helst sova på förmiddagarna.

Vi var inte heller så snabba iväg, så vi missade både schnauzer och riesenschnauzer. 😦

Fick i alla fall möjlighet att se lite på dvärgarna. Kompensationsplåtade 2 fina svarta dvärgschnauzrar. 🙂  

Vi träffade också Irene, som ägde Fleurs bror, Anton, och hennes supergulliga lilla Stina. ❤  

J tyckte det var lite konstigt med en så liten hund och vågade inte röra den. Men hon fick nosa på honom i alla fall.

Annars händer det inte så mycket här. Fleur är fortfarande ganska pigg och glad, vilket är skönt. Tassarna blir inte bättre, men skorna är nog bra, för de slits ganska mycket. Bättre att skorna slits än Fleurs tassar!

En schnauzer med tur!

Skor och sprutor

I helgen upptäckte jag att Fleur hade konstiga förändringar på sina trampdynor på baktassarna. Först tänkte jag att det var som hon slitit trampdynan, nu när hon släpar lite på baktassarna i skritt. Sedan blev jag fundersam och tänkte att det kanske var en tumör, men så var det ju på båda baktassarna och oddsen för tumör på båda baktassarna på samma trampdyna är ju liten. Men skumt såg det ut. Inga sår, men helt färglöst.  Beställde tid hos rekommenderad veterinär här på öjn.

En veterinär, som verkade ha många år i branschen och hörde ungefär lika bra som Fleur. 😉  I alla fall, först var han mycket konfunderad över hennes gång och ville röntga ryggen, men jag vet ju varför hon går som hon går i skritt. Han höll med om att i trav såg det bra ut. Han hittade ingen smärta. Tassarna tittade han knappt på, utan sa att det var slitage. Han tyckte i alla fall att Fleur skulle ha skor för att skydda baktassarna och så fick hon en kortisonspruta i nacken. 

Sprutan har verkligen gjort susen. Inte så att schnauzern vill gå så mycket mer promenader, men hon är mycket piggare i huvudet och i kroppen. 🙂  Och hon går riktigt bra med skorna. Förhoppningsvis fixar sig trampdynorna nu.

En annan intressant sak var att veterinären sa att Fleur hade oregelbunden hjärtrytm. Det vet jag redan att hon har. Det har hon alltid haft, ända sedan jag skaffade mitt stetoskop i början av 2005. Har försökt påtala det för flera veterinär, men de har bara sagt att det var en godartad sinusarytmi (hjärtrytmen ändrar sig när man andas in och ut, ofta så hos barn), men det är det inte. Jag vet hur en sådan låter och så låter inte Fleurs hjärtrytm. Det är ingen takyarytmi, så troligen har det inte påverkat henne. Och hon var ju rätt vild som ung, och det hade hon kanske inte varit med en arytmi, som påverkade henne negativt. Å andra sidan lugnade hon sig rätt mycket från 6-7 års ålder i vardagen, så kanske har det haft en påverkan när hon blev äldre. Orken kan ju tryta med arytmier (om man nu inte svimmar eller dör). Kan ju också vara så att hon bara har extraslag. Mycket extraslag. Någon hjärtsvikt verkar det inte ha gett i alla fall. Då hade hon nog inte levt nu. I alla fall intressant att den här gamla erfarne veterinären också hörde det, som ingen annan hört. 🙂  Eller kanske snarare hade tillräckligt med kunskap för att förstå vad han hörde. 😉

Och så några bilder på de fantastiska solnedgångarna!!

Bra och dåliga dagar

Ja när man är så gammal som Fleur nu är, så blir det ofelbart så att det finns bra dagar och det finns dåliga dagar. Fleur hade en sådan riktigt dålig dag för några dagar sedan. Hon orkade inte ens tigga inför middagen, utan låg bara utslagen i korgen. Kände då att nu är det verkligen dags. Så här ska hon inte må. Fortsätter det ringer jag imorgon.

Ja hm, men morgonen därpå var hon, konstigt nog, full av energi. Hoppade och studsade runt. Slängde i sig maten och försökte i vanlig ordning tigga till sig mer. Ja då gick det ju inte att gör det där sista samtalet just då i alla fall.

Kanske hade det att göra med att jag badade och klippte ner henne dagen innan. Det blev en riktig sommarfrisyr. 

Tänker att hon nog blev lite extra trött av all aktiviteten den dagen, men sedan var det skönt att vara så kortklippt och nybadad nästa dag. 🙂 Nu har humöret hållit i sig. Känns bra, men vi lever på lånad tid, min lilla schnauzer och jag. ❤

Fleur orkar i alla fall inte med lika långa promenader som tidigare, men vill inte alltid bli lämnad ensam hemma för det. I dag när orken tröt prövade jag att lägga henne i korgen under vagnen. Det fungerade superbra. Trodde aldrig hon skulle ligga kvar, men hon tyckte nog det var skönt att få skjuts. 😉  

Bra att veta, för då kan vi knata ut på lite längre turer och så kan schnauzer åka i korgen, när det börjar bli tröttsamt i benen. 🙂  Slipper hon ligga ensam hemma.

En vildorkidé, tror jag. Hittad i kohagen. Där det nu går kor, så jag måste gå stora omvägar, för att kunna ta mig igenom.

Lugna dagar

Det är lugna dagar här för schnauzer. Hon behöver det. Lugn och ro och mat och i värsta fall någon liten promenad. 🙂

Alla promenader är inte utan schnauzern. Ibland gör vi sällskap. 

Ofta blir Fleurs promenader på kvällarna. Då är det svalt och hon är som piggast. 

I helgen träffade vi 2 st snygga colliepojkar.

Ix

och Em

Ganska coola killar om man jämför med Fleur i samma ålder. 😉

Det är så skönt med att ha en hund som Fleur när man har små barn. Hon är så otroligt snäll och tålmodig. Man behöver aldrig vara orolig. Tycker hon det blir jobbigt går hon bara iväg och lägger sig utom räckhåll. ❤  Haha och där ligger hon för det mesta när hon vill sova. Men när det ska ätas, då sitter hon minsann med öppen mun precis under stolen och avvaktar alla läckerbitar som trillar ner. Det finns också de i familjen, som lärt sig att det går att mata hunden, ffa när man inte orkar mer själv. Mycket skojigt! O_0

Gotland igen

Vi har åkt över en sväng till Gotland igen. Vädret är omväxlande, men mest sol. Fast inte så varmt. Ffa inte på nätterna. Går dock att bada dagtid om man vill. 🙂

Fleur har det ganska lugnt. Vi firade 1-årskalas i början av veckan och då hade schnauzern en ruskig tur och fick en rejäl portion födelsedagstårta, som ingen annan orkade äta upp. Mera sådant, tycker schnauzern!! 😉

Vi hänger lite på stranden och tar oss ibland iväg till hamnen för glass intag. Fast glassarna har blivit väldigt dyra nu under sommaren.

Numera blir det ganska många promenader för mig. Fleur får sina, inte så långa och sedan går jag själv en längre promenad för att få lite motion, de dagar det fungerar. Det är så konstigt och tråkigt att gå själv, utan hund. 😦  Solnedgångarna här fortsätter att vara fantastika!!

Den ena är inte den andra lik, men alla är helt otroligt vackra.

❤